Dröjsmålsränta utgår på fordringar efter 30 dagar om inget annat är avtalat, enligt räntelagen.

Räntelagen har gett upphov till att många missförstår hur lagstiftning fungerar i praktiken. Eftersom ränta inte går att ta ut förrän efter 30 dagar, om inget avtal om annat finns, så tror alla att de har 30 dagars kredit. Så är det inte. Enligt köplagen ska köparen betala när säljaren kräver detta, dock inte förrän tidigast förrän varan är levererad eller tjänsten utförd. En del invänder att i praktiken har man som köpare 30 dagars kredit eftersom ingen ränta få läggas på. Det är helt fel. Även om ingen ränta kan läggas på så kan säljaren gå till inkassobolag och till kronofogden för att få in sina pengar. Det är värre åtgärd än att drjöjsmålsränta.

Man måste skilja mellan juridiska konsekvenserna och inte enbart hänga upp sig på eventuell ränta.

Räntelagen har gett upphov till fler missförstånd. En del tror att lag väger tyngre än avtal. Så är det inte alltid, särskilt inte inom handelsrätt. Räntelagen och köplagen är dispotiv, det vill säga gäller när inget avtal finns. Det är en utfyllnad om avtal saknas. Vissa regler kan vara tvingade men de flesta lagregler som finns i dessa lagar är inte tvingande.

En säljaren kan kräva betalt. Om avtal finns får säljaren högre ränta och ränta tidigare än 30 dagar. Allt hänger på eventuella avtal. Alla avtal behöver inte heller vara skrivna för att gälla.